Audio
Synd och inte förtvivlan?
Det förvånade men mycket glada över att Martin Luther varnade i ett brev till sin vän Philip Melanchthon här: Var en syndare och låta synd vara kraftfull, men mer kraftfull än synd är din tro på Kristus och glädjas i Kristus att han syndar har övervunnit döden och världen.
Vid första anblicken verkar samtalet otroligt. För att förstå Luthers påminnelse behöver vi se närmare på sammanhanget. Luther kallar inte syndare önskvärt. Tvärtom hänvisade han till det faktum att vi fortfarande syndade, men han ville att vi inte skulle bli avskräckta eftersom vi var tvungna att frukta att Gud skulle dra tillbaka hans nåd från oss. Vad vi än har gjort när vi är i Kristus är nåd alltid mer kraftfull än synden. Även om vi skulle ha syndat 10.000 gånger om dagen, är våra synder maktfria inför Guds överväldigande nåd.
Därmed inte sagt att det inte spelar någon roll om vi lever rättfärdigt. Paulus visste omedelbart vad som väntade honom och svarade på frågorna: ”Vad ska vi säga nu? Ska vi då hålla ut i synden så att nåden kan bli desto mer kraftfull? svarade så här: Långt vare det! Hur skulle vi vilja leva i synd när vi dog?" (Romarna 6,1-ett).
Följande i Jesu Kristi fotspår kallas vi för att följa Kristi exempel, att älska Gud och vår granne. Så länge vi lever i denna värld, måste vi leva med det problem som vi kommer att syndas. I den här situationen borde vi inte vara så överväldigade av rädsla för att vi förlorar förtroendet för Guds trofasthet. I stället bekänner vi våra synder mot Gud och litar på allt mer Hans nåd. Karl Barth sätter en gång det på så sätt: Skriften förbjuder oss att ta synd mer allvarligt eller till och med så allvarligt som nåd.
Varje kristen är medveten om att synden är dålig. Men många troende måste påminnas hur man hanterar det när de har syndat. Vad är svaret? Bekänn dina synder utan att hålla fast vid Gud och uppriktigt be om förlåtelse. Gå med förtroende i nådens tron och stolt på honom att ge dig hans nåd och mer än nog.
av Joseph Tkach
