Bronsormen

När Jesus talade till Nikodemus förklarade Jesus en intressant parallell mellan en orm i öknen och sig själv: "Som Mose lyfte upp ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att den som tror på honom ska ha evigt liv har liv "(John 3,14-ett).

Vad menade Jesus med det? Israeliterna gav sig av från berget Hor mot Röda havet för att kringgå Edoms land. De blev irriterade på vägen och talade mot Gud och mot Mose: "Varför förde du oss ut ur Egypten för att dö i öknen? För här finns varken bröd eller vatten, och denna magra mat avskyr oss" (4. Moses 21,5).

De klagade på det eftersom det inte fanns något vatten. De föraktade det manna som Gud gav dem. De kunde inte se destinationen som Gud hade planerat för dem – det utlovade landet – och så mumlade de. Giftormar kom in i lägret och resulterade i många dödsfall. Denna situation fick människor att erkänna sin synd, bad Mose om förbön och lita på Gud. Som svar på denna förbön instruerade Gud Mose: 'Gör dig en bronsorm och ställ den på en stång. Den som blir biten och ser på henne ska leva. Så gjorde Mose en bronsorm och satte den högt. Och om en orm bet någon, såg han på bronsormen och levde" (4. Moses 21,8-ett).

Folket trodde att de hade rätt att döma Gud. De gillade inte vad som pågick och var blinda för vad Gud hade gjort för dem. De hade glömt att han hade räddat dem från slaveriet i Egypten genom mirakulösa plågor och att de med Guds hjälp kunde ta sig över Röda havet torrskodda.

Satan är som en giftig orm som fortsätter att bita oss. Vi är hjälplösa mot syndens gift som cirkulerar i våra kroppar. Instinktivt hanterar vi oss själva, med syndens gift, och försöker förbättra oss själva eller faller i förtvivlan. Men Jesus lyftes upp på korset och utgöt sitt heliga blod. När Jesus dog på korset besegrade han djävulen, döden och synden och öppnade vägen till frälsning för oss.

Nikodemus hamnade i en liknande situation. Han befann sig i andligt mörker angående Guds verk: 'Vi talar vad vi vet och vittnar om vad vi har sett, och ni accepterar inte vårt vittnesbörd. Om du inte tror om jag berättar för dig om jordiska ting, hur kommer du då att tro om jag berättar för dig om himmelska ting?" (John 3,11-ett).

Mänskligheten stod inför rätta i Guds trädgård och ville vara oberoende av honom. Från det ögonblicket kom döden in i vår upplevelse (1. Mose 3,1-13). Hjälp till israeliterna, Nikodemus och mänskligheten kommer från något som Gud har förordnat och tillhandahåller. Vårt enda hopp är i den försörjning som kommer från Gud, inte i något vi gör – i att något annat lyfts upp på en påle, eller mer specifikt i någon som lyfts upp på korset. Frasen "upphöjd" i Johannesevangeliet är ett uttryck för Jesu korsfästelse och är det enda botemedlet mot mänsklighetens tillstånd.

Ormen var en symbol som gav fysiskt helande till vissa israeliter och pekar på den Ytterste, Jesus Kristus, som erbjuder andligt helande till hela mänskligheten. Vårt enda hopp att undkomma döden beror på att vi tar hänsyn till detta öde som Gud skapat. Vårt enda hopp är att se till Jesus Kristus hissad på en stolpe. "Och jag, när jag blir upplyft från jorden, ska jag dra alla till mig. Men han sa detta för att visa vilken typ av död han skulle dö" (Johannes 12,32-ett).

Vi bör se till och tro på Människosonen, Jesus Kristus, som har blivit "upphöjd" om vi ska bli frälsta från döden och få evigt liv. Detta är evangeliets budskap som pekade som en skugga mot det verkliga i berättelsen om Israels vandringar i öknen. Den som inte vill gå vilse och vill ha evigt liv måste se till den upphöjde Människosonen på korset på Golgata i ande och i tro. Där fullbordade han försoningen. Det är så lätt att bli frälst genom att acceptera det personligen! Men om du vill välja en annan väg i slutändan går du oundvikligen vilse. Så se till Jesus Kristus upplyft på korset och lev nu livet med honom i all evighet.

av Barry Robinson