Audio
Med förtroende före tronen
I brevet till hebreerna 4,16 Det står: ”Därför låt oss närma oss nådens tron med tillförsikt, så att vi kan få barmhärtighet och finna nåd i nödens tid.” För många år sedan hörde jag en predikan om denna vers. Predikaren var inte en förespråkare för välståndsevangelium, men han var mycket specifik när det gällde att be Gud om det vi vill ha med tillförsikt och med huvudet högt. Om de är bra för oss och de omkring oss, då kommer Gud att få dem att hända.
Tja, det är precis vad jag gjorde och du vet vad? Gud gav mig inte de saker jag bad om. Tänk bara på min besvikelse! Min tro var lite repad av det, för det kände mig som om jag gav Gud ett stort trostopp genom att fråga honom något med huvudet hållet högt. Samtidigt kände jag att min misstro mot hela saken hindrade mig från att få det jag bad Gud att göra. Börjar vår trosbekännelse smula om Gud inte ger oss vad vi vill, trots att vi vet att det vore bäst för oss och alla andra? Vet vi verkligen vad som är bäst för oss och alla andra? Kanske tycker vi det, men i verkligheten vet vi inte det. Gud ser allt och han vet allt. Bara han vet vad som är bäst för var och en av oss! Är det verkligen vår misstro som hindrar Guds handling? Vad betyder det egentligen att stå med självförtroende inför Guds nådeställe?
Det här avsnittet handlar inte om att stå inför Gud med den sorts auktoritet vi känner – en auktoritet som är modig, beslutsam och fräck. Versen målar snarare upp en bild av hur vårt intima förhållande till vår överstepräst, Jesus Kristus, borde se ut. Vi kan tilltala Kristus direkt och behöver ingen annan person som medlare - ingen präst, präst, guru, klärvoajant eller ängel. Denna direktkontakt är något alldeles speciellt. Det var inte möjligt för människor före Kristi död. Under det gamla förbundstiden var översteprästen medlaren mellan Gud och människan. Bara han hade tillgång till den heligaste platsen (Hebréerna 9,7). Denna extraordinära plats i tabernaklet var speciell. Man trodde att detta var platsen där Guds närvaro var på jorden. En duk eller gardin skilde den från resten av templet, där människor fick vistas.
När Kristus dog för våra synder, revs ridån i två delar7,50). Gud bor inte längre i det konstgjorda templet (Apg 1 Kor7,24). Templet är inte längre vägen till Gud Fadern, utan det och att vara modig. Vi kan berätta för Jesus hur vi känner. Det handlar inte om att uttrycka modiga frågor och önskemål som vi skulle vilja ha uppfyllt. Det handlar om att vara ärlig och utan rädsla. Det handlar om att gjuta ut våra hjärtan för dem som förstår oss och ha förtroende för att de kommer att göra det som är bäst för oss. Vi kommer framför honom med tillförsikt och våra huvuden högt så att vi kan finna nåd och vänlighet för att hjälpa oss i svåra tider. (Hebreer 4,16Föreställ dig att vi inte längre behöver oroa oss för fel ord, fel tider eller fel hållning i våra böner. Vi har en överstepräst som bara ser till våra hjärtan. Gud straffar oss inte. Han vill att vi ska förstå hur mycket han älskar oss! Det är inte vår tro eller dess frånvaro, utan Guds trofasthet som ger mening åt våra böner.
Förslag till genomförande
Prata med Gud hela dagen. Berätta ärligt för honom hur du mår. När du är glad, säg: ”Gud, jag är så glad. Tack för de goda sakerna i mitt liv.”. När du är ledsen, säg: ”Gud, jag är så ledsen. Snälla trösta mig." Om du är osäker och inte vet vad du ska göra, säg: ”Gud, jag vet inte vad jag ska göra. Snälla hjälp mig att se din vilja i allt som ligger framför mig.”. När du är arg, säg: ”Herre, jag är så arg. Snälla hjälp mig att inte säga något som jag senare kommer att ångra.” Be Gud hjälpa dig och lita på honom. Be om att Guds vilja ska ske och inte deras. I James 4,3 Det står: ”Du ber och får ingenting, eftersom du ber med onda avsikter, så att du kan slösa bort det på dina lustar.” Om du vill ta emot det goda bör du be om det goda. Gå igenom bibelverser eller sånger under hela dagen.
av Barbara Dahlgren
