Insikt i evigheten

378 inblick i evighetenDet påminde mig, som något ur en sci-fi-film, när jag fick reda på upptäckten av en jordliknande planet som heter Proxima Centauri. Detta är i en omloppsbana av den röda fixstjärnan Proxima Centauri. Det är dock osannolikt att vi kommer att upptäcka utomjordiskt liv där (på ett avstånd av 40 biljoner kilometer!). Men människor kommer alltid att undra om det finns människoliknande liv utanför vår jord. För Jesu lärjungar var det ingen fråga - de var vittnen till Jesu himmelsfärd och visste därför med absolut säkerhet att människan Jesus i sin nya kropp nu lever i en utomjordisk värld som Skriften kallar "himlen" - en värld som har absolut ingenting gemensamt med de synliga "himmelska världar" som vi kallar universum.

Det är viktigt att veta att Jesus Kristus är helt gudomlig (Guds evige Son) men också helt mänsklig (den nu förhärligade mannen Jesus) och förblir så. Som CS Lewis skrev, "Det centrala miraklet som kristna står för är inkarnationen" – ett mirakel som kommer att bestå för evigt. I sin gudomlighet är Jesus allestädes närvarande, men i sin fortsatta mänsklighet bor han fysiskt i himlen, där han tjänar som vår överstepräst, i väntan på sin fysiska och därmed synliga återkomst till planeten jorden. Jesus är Gud-människa och Herre över hela skapelsen. Paulus skriver i Romarbrevet 11,36: ”Ty från honom och genom honom och till honom är allting.” Johannes citerar Jesus i Uppenbarelseboken 1,8, som alfa och omega, vem är där, vem var där och vem som kommer. Jesaja förklarar också att Jesus är "den Höge och Upphöjde", som "bor (lever) för evigt" (Jesaja 5)7,15). Jesus Kristus, den upphöjde, helige och evige Herren, är genomförandet av sin Faders plan, som är att försona världen.

Låt oss notera uttalandet i Johannes 3,17:
"Ty Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom." Att säga att Jesus kom för att döma världen, alltså att döma eller straffa, är att ljuga felaktigt. De som delar in mänskligheten i två grupper – en förutbestämd att bli frälst av Gud och en annan förutbestämd att bli fördömd – har också fel. När Johannes säger (kanske citerar Jesus) att vår Herre kom för att rädda "världen" syftar han på hela mänskligheten och inte bara till en specifik grupp. Låt oss titta på följande verser:

  • "Och vi såg och vittna om att Fadern har sänt Sonen för att vara världens frälsare" (1. Johannes 4,14).
  • "Se, jag förmedlar er nyheter om stor glädje, som skall komma till hela folket" (Luk 2,10).
  • "Det är inte heller din himmelske Faders vilja att ens en av dessa små ska gå under" (Matt 18,14).
  • "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv" (2. Korinthierbrevet 5,19).
  • "Se Guds lamm som tar bort världens synd!" (Joh 1,29).

Jag kan bara betona att Jesus är Herre och Frälsare för hela världen och till och med för hela sin skapelse. Paulus gör detta tydligt i Romarbrevet kapitel 8 och Johannes gör detta tydligt genom hela Uppenbarelseboken. Det som Fadern skapade genom Sonen och den Helige Ande kan inte brytas i bitar. Augustinus observerade: "Guds yttre gärningar [om Hans skapelse] är odelbara." Den treenige Guden, som är En, verkar som En. Hans vilja är en vilja och odelad.

Tyvärr lär vissa människor att Jesu skurblod bara löser in dem som Gud har utsett för frälsning. Resten säger de är avsedda att vara fördömda av Gud. Kärnan i denna förståelse är att Guds syfte och syfte delas i förhållande till hans skapelse. Det finns emellertid ingen bibelvers som lär denna uppfattning; något påstående av detta slag är en felaktig tolkning och ignorerar nyckeln till helheten, som består av kunskapen om den Triune gudens natur, karaktär och syfte som uppenbarades för oss i Jesus.

Om det vore sant att Jesus hade för avsikt att både frälsa och fördöma, då skulle vi behöva dra slutsatsen att Jesus inte representerade Fadern korrekt och att vi därmed inte kan känna Gud som Han verkligen är. Vi skulle också behöva dra slutsatsen att det finns en inneboende oenighet i treenigheten och att Jesus bara uppenbarade en "sida" av Gud. Resultatet skulle bli att vi inte skulle veta vilken "sida" av Gud vi kan lita på - ska vi lita på den sida vi ser hos Jesus eller den dolda sidan hos Fadern och/eller den Helige Ande? Dessa sneda åsikter står i strid med Johannesevangeliet, där Jesus tydligt förkunnar att han helt och riktigt gjorde den osynlige fadern känd. Den Gud som uppenbaras av och i Jesus är den som kommer för att frälsa mänskligheten, inte för att fördöma dem. I och genom Jesus (vår eviga förespråkare och överstepräst) ger Gud oss ​​kraften att bli hans eviga barn. Genom hans nåd förändras vår natur och detta ger oss i Kristus fullkomligheten som vi aldrig skulle kunna uppnå själva. Denna fullbordan innebär en evig, perfekt relation och gemenskap med den transcendenta, helige Skaparguden, som ingen varelse kan uppnå av sig själv – inte ens Adam och Eva före syndafallet kunde ha. Av nåd har vi gemenskap med den treenige Guden, som överskrider rum och tid, som var, är och kommer att vara. I denna gemenskap förnyas våra kroppar och själar av Gud; vi får en ny identitet och ett evigt syfte. I vår enhet och gemenskap med Gud minimeras vi inte, absorberas eller förvandlas till något som vi inte är. Snarare förs vi in ​​i vår egen mänsklighets fullhet och högsta fullkomlighet med Honom genom deltagande i mänskligheten som uppstod och steg upp av den Helige Ande i Kristus.

Vi lever i nuet – inom rummets och tidens gränser. Men genom vår förening med Kristus genom den helige Ande, tränger vi in ​​i rum-tidsbarriären, för Paulus skriver i Efesierbrevet 2,6att vi redan är etablerade i himlen i den uppståndne Gud-människan Jesus Kristus. Under vår tillfälliga tillvaro här på jorden är vi bundna till tid och rum. På ett sätt som vi inte helt kan förstå är vi också himlens medborgare i all evighet. Även om vi lever i nuet, tar vi redan del av Jesu liv, död, uppståndelse och himmelsfärd genom den Helige Ande. Vi är redan anslutna till evigheten.

Eftersom detta är verkligt för oss, förkunnar vi övertygande de nuvarande regeringarna i vår eviga Gud. Från denna position ser vi fram emot förväntansfullt till Guds rike fullbordade fullhet, där vi kommer att leva för alltid i facklighet och gemenskap med vår Herre. Låt oss glädja oss över Guds plan för evigheten.

av Joseph Tkach


pdfInsikt i evigheten